Svenska Dagbladet

Machiavelli var inte så machiavellisk

Publicerad: 2 januari 2010, 20.24

kolumn | Rolf Gustavsson
Nyheter
rolf.gustavsson@svd.se

Varför inte ta ett rejält kliv? Ett bokstavligen radikalt steg, en frigörelse från det som styrt mitt yrkesliv de senaste 35–40 åren. Denna jakt på aktualiteter. En ofta ytligt spännande men lika ofta intellektuellt torftig verksamhet.

Sagt och gjort. Jag slog till och inhandlade en bok som går mot strömmen, en som anlägger perspektivet bakåt, till antiken. En uppfriskande katharsis när jag nu stiger ur nyhetsflödet.

Boken lockade med en provocerande titel: Machiavellis etik. Författaren Erica Benner driver där tesen att den moderna maktpolitikens fader, Niccolò Machiavelli, inte var machiavellisk i sina värderingar. Han var inte tyrannens skrupelfrie och okritiske tjänare. Snarare var Machiavelli en moralfilosof med höga republikanska ideal, en kritisk humanist, anser Benner. Det förhållandet att han beskriver vägar till helvetet behöver inte betyda att han förespråkar dem. Det kan också tolkas som subtila varningar till den uppmärksamme läsaren, som ibland var tyrannen själv. Analysen kan ses som profylaktisk.

Som huvudargument för sin tolkning redovisar Benner mycket utförligt, ibland pedantiskt noga, kopplingarna bakåt till antikens tänkare och spårar hos dem många av Machiavellis tankegångar. De finns i första hand hos de gamla filosoferna, som Sokrates, Platon, Aristoteles, Xenophon, Thucydides och Plutarkos. Med långa citat pekar hon på paralleller mellan Aten och Florens. Detta rika tankegods väcker intresset att gå djupare i de antika texterna, men ännu en gång tvingas jag ångra mitt linjeval i det på sin tid nya gymnasiet. Jag valde bort den krävande helklassiska linjen, delvis av lättja och delvis på grund av en tokig, paranoid lektor som jag ville undvika. Idag tycker jag att det skulle ha varit spännande att i original kunna läsa exempelvis hur Plutarkos och Xenophon konverserade med makten.

Ett centralt råd hos Plutarkos, som återfinns hos Machiavelli, är att man inför obildade härskare bör undvika att rakt på sak framföra sin kritik. Sådant ogillar alla maktfullkomliga. Kritiken bör ligga underförstådd och indirekt mellan raderna. Xenophon förespråkar strikta lagar som hindrar maktens män att gripas av skenande hybris, en tankegång som också ekar i Machiavellis skrifter. Han återkommer ständigt till respekten för rättsamhället, för lag och ordning, som begränsar härskarnas extravaganser.

Det allra intressantaste och idag mest otidsenliga i Erica Benners framställning tycker jag ligger i de hårda krav som hon i Machiavellis och de antika klassikernas efterföljd ställer på läsaren. Aktiva, självständiga medborgare måste anstränga sig och träna upp konsten att genomskåda allehanda manipulationer. En uppmaning att bryta igenom det spindelnät av försåtlig propaganda som makten försöker spinna runt medborgarna, särskilt ett valår. En uppmaning som bör uppmärksammas i synnerhet av alla oss som kvackar i det offentliga bruset.

BOKEN

Erica Benner: Machiavelli’s Ethics

Princeton University Press, 2009

Rolf Gustavsson

Rolf Gustavsson

rolf.gustavsson@svd.se

Fler artiklar
Tipsa och dela

* Twitter
* Facebook
* Bloggy
* Pusha

Vad är det här?
Rolf Gustavsson | Mest lästa

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s